Mag-fetisch

Tänk dig att du lagar middag med din dejt och att du äter jättemycket av den. Efter ett tag känner du paltkoman bryta in och det du helst vill göra är ”en svensk”, det vill säga knäppa upp byxorna och stöna ”uuuååhh vad mätt jag är”. Då tar killen och börjar klämma på din mage, det organ som just nu känns onaturligt svullet och disproportionerligt till resterande kroppdelar.


"Ja...nu är jag mätt", svarade min kompis när hon utsattes för denna obekväma situation, på en pannkaksdejt där killen dessutom gjort sjukt tjocka och degiga pannkakor (alla killar jag känner gillar för övrigt tjocka pannkakor).

Maggrabbandet är något vi ofta utsätts för, jättemysigt när man har pojkvän (där alla illusioner ändå är krossade). Och på en dejt är det visserligen trevligare att killen tar på magen istället för att genast börja grabba tag i bröst och rumpa. Men ärligt, hur många känner sig som toppmodeller efter en enorm måltid? Buken (ordet buk känns som det rätta i frosserisammanhang) känns verkligen inte som det sexigaste man har att visa upp just då. Själv brukar jag önska att jag ätit lite mindre än hälften av vad jag gluffat i mig vid sådana tillfällen.

Kanske är det vi som måste jobba på självförtroendet, men har man bara träffats några gånger är faktiskt lika mysigt och mycket finare att hålla och leka med handen istället för att pressa ihop magsäcken.