Myten säger att så fort en kille blivit sjuk eller skadad är det tusen gånger mer synd om honom än när samma sak händer en tjej, "troligtvis för att dom inser att dom inte är odödliga då", som en tjejkompis sa.
Jag säger själv inte att jag inte klagar när något går fel, tvärtom, så fort jag blir sjuk blir jag en riktig surkärring och mina närmaste vänner flyr oftast fältet ett par dagar. Min klagan består av ren irritation som vill ha utlopp i tomma luften, oftast på naturens onda krafter. Att då få en replik i stil med "STACKARS LITEN!" tycker jag borde få vem som helst att vilja spy. Men tydligen inte. För många killar verkar vänta sig någon slags rejäl inlevelseförmåga hos tjejer när de avslöjar att något så fruktansvärt som att en idrottsskada har drabbat, voila, "MIG!".
Alla verkar inte ha förstått att bara för att vi är av ett traditionellt empatifyllt kön betyder inte detta att vi kan agera surrogatmorsor med ett oändligt förråd av "ååååå neeeeej vad syyyynd", eller "herregud, STACKARS!". De flesta har en medlidandekvot på ett ensiffrigt minuttal, och för vissa av oss är den mindre än ett heltal, sorry.
Wake up lads, vi lever på 2000-talet och vi tjejer drabbas också av korsbandsskador och körtelfeber. OCH IBLAND HAR VI MENS SAMTIDIGT.
2 kommentarer:
Tja, först skapade Gud mannen till sin avbild, dvs med en penis. Allt var frid och fröjd men sen snart kände sig mannen lite ensam. Gud skapade därför kvinnan så att mannen hade något att stoppa sin penis i. Därefter upptäckte Gud (dock ej mannen) att detta i längden inte var särskilt produktivt så han modifierade därefter kvinnan till att även klara av att diska, ta hand om sårade krigare, agera ögongodis och laga mat.
Något i den stilen?
Hah, vilken hemsk bild! Men även om naturen gjort det så tycker jag att evolutionen borde kommit längre! Jag känner många tjejer som inte är särskilt känsliga eller drabbas av en överdos av gos-reflexer när de ser ett spädbarn och det borde faktiskt alla grabbar inse.
Skicka en kommentar