söndag 4 november 2007

A little more conversation please


Jag har inte så mycket förståelse för killar som dansar fruktansvärt dåligt. Speciellt inte killar som fuldansat så länge att de börjt anamma dansen helt seriöst till slut. Jag har ett fruktansvärt minne av en trevlig kille jag kände halvbra som jag plötsligt träffade på dansgolvet. Han påbörjade den mest stereotypa töntdans jag någonsin varit med om. Den var så extrem att jag trodde att han skämtade och folk började vända sig om på dansgolvet. När det började gå upp för mig att det här var killens bästa var jag tvungen att ursäkta mig med mumlande om akut toalettbesök. Eller mycket bra uttalat av en kompis som beskrev som pojkväns dansgolvsdans:

"Den är lite...avtändande."

De som inte går på krogen för att ragga går dit för att dansa, så vad gör man på krogen med en pojkvän som dansar dåligt? Inte alltför få tjejkompisar tycker plötsligt att tv-soffan är så hiimla skön på lördagskvällen när de skaffat pojkvän. Eller som i många fall att man går ut separat med tjej- och killgänget. Ska man inte kunna gå på krogen med sin pojkvän?

Jag har träffat en riktigt duktig dansare hittills och jag ångrar varje gång man dansar med.., ja många andra killar att jag inte hängde mig fast vid honom som en törstig igel. Killar, skärp er! Så svårt är det inte att ta en danskurs!

2 kommentarer:

Legogris sa...

Hade du skrivit att det var jag som var den töntdansande grabben hade jag inte blivit förvånad. Det finns ett släkte killar (tyvärr har jag träffat ytterst få tjejer av den sorten - självdistans?) som av olika anledningar gjort fuldansen till sitt enda läge på dansgolvet. Det finns liksom många anledningar att inte vara seriös ;)

Li sa...

Jag känner att jag måste förklara mig lite här. Att fuldansa är bland det roligaste som finns, både med tjejer och killar, oftast som du säger mest med killar då. JAG brukar göra det hela tiden. Men det finns liksom en skillnad mellan att dansa med någon som är medveten om att den fuldansar och någon som inte är det. För det märker man. Och det är inte lika roligt när man bara delar skämtet med sig själv.