En ny generation patetiska hjärtekrossare

Bröder och medsystrar! Jag skrev tidigare om "Spelet", en bok i konsten att ragga av Neil Strauss. Jag antog att det var någonting sjukt som jenkarna sysslar med i Neverland. Men i senaste numret av Cosmo förekommer fältrapporter i vårt eget svinkalla land!

Raggningssällskapen finns redan ute och härjar på stockholmskrogarna och sprider sig allt snabbare längre in i landet!

Det rör sig om grabbar som lär sig hantera kvinnor som redskap för att gå precis så långt som de själva vill. Kanske ska vi vara tacksamma för att svenska män äntligen lär sig att charma kvinnor. Men i och med att Spelet i det långa loppet går ut på att skryta inom sällskapet hur långt man lyckats gå och hur många brudar man kan få på samma kväll är jag skeptisk.

Bad dates

Jag fick "Bad dates - true tales from single life" i julklapp. Författaren Sam Jordison utlyste dejtinghistorier på sin webbsajt och fick in tillräckligt med skräckexempel för att sätta ihop en hel bok.

För alla som känner igen sig i känslan av att kyssa ett lik eller försöka komma på ett smidigt sätt att fly från sin dejt. Eller för oss som känner igen sig i att råka äta liite för mycket under middagen.

Svårt att säga om min mor ville trösta eller avskräcka mig med julklappen. Hysteriskt rolig läsning är det i alla fall.

En personlig fråga

Det finns en del sällsam sort killar kvar som man hittar om man verkligen letar.
Genren heter "blyg" eller "förlorad själ".

Fältstudier jag fått återberättade:

Tjej: Så...var vill du plugga i framtiden?
Kille: Ja...jag har inte bestämt mig än. Själv?
Tjej: Ja, kanske i Uppsala, eller Lund eller både och.
Kille: Jag kan tänka mig att plugga i Uppsala. Eller Lund. Eller någon annanstans i Sverige.
(senare:)
Tjej: Så...vad är din favoritfärg?
Kille: Hmmm. Jag vet inte. Det står nog lika mellan...rött, blått och gult. Och svart.

Vem har inte en favoritfärg?? Till saken hör dessutom att killen börjar närma sig trettio! Hur kan man ALDRIG ha reflekterat över sin favoritfärg? LIKA? Hur mycket mer opersonlig kan man bli?

Jag avvaktar med spänning Operation Personlighet, som nu påbörjats. Det finns killar med auktoritet, och så finns det killar med...fyra favoritfärger.

Räddaren i nöden

Så var man nere i skiten igen. Tuggummimissbruket. En sådan där period när man inte kan gå omkring och vara hur äcklig som helst (bara man lär sig att hålla ett visst andedräktsavstånd). Det gäller att vara beredd, man vet hur det är att gå och önska att man verkligen verkligen verkligen bara inte ätit de där ostbågarna.

Jag kör på eukalyptus för det mesta. Ju starkare, desto bättre.

Ful äcklig kille

Ful äcklig kille (FÄK): "Jag dansar bara salsa, det är den enda dansen jag kan."
Jag: "Det är ju häftigt. Det är inte så många killar som dansar salsa."
FÄK: "Fast...för mig är salsa som sex är för kvinnor. Jag kan inte ha det med någon jag inte har en känslomässig förbindelse med."
Jag: "Eh...ja, då blir det ju svårt."
FÄK: "Fast för mig är inte sex så. Jag kan ha sex helt utan känslor."
Jag: [tystnad]
FÄK: "Precis efter att jag kommit, då vill jag bara gå därifrån. Inte ligga och kramas eller någonting. Men just i stunden, då är kvinnans njutning viktigast för mig."

Och så gick FÄK på om hur han tillfredsställde kvinnor på bästa sätt. När jag pratade med andra om honom sa de: "Shit, så han raggade på dig med det där också. Ja, jag vet att han har flickvän. Det är en del i taktiken."

Vilka tjejer faller för det? Äckel!

"Ey, vi hörs, puss mannen!"

Jag har börjat märka av en ny trend. Killar som säger "puss" i telefon och i sms. En mycket ytligt bekant som jag fick sms av avslutade det med "pöss". En utbytt bokstav gör det inte mindre konstigt. Hur lätt är det inte att misstolka det? Jag skulle aldrig skriva eller säga "puss" till en person jag inte skulle pussa på riktigt, speciellt när det gäller killar. Det vore ju extremt obekvämt om han misstolkade. Och det måste ju killar också tycka?

För det ÄR lätt att misstolka. Hur ska vi annars markera för pojkvännen att han betyder något mer för oss än alla våra kompisar?

Tur att facebook finns. Jag har kollat upp sms-killen och han har flickvän.

Nykert fyllehångel

Definition: båda är nyktra men under omständigheterna skulle vi kunna ha varit fulla, och i så fall skulle vi kunna ha skyllt på alkoholen, vilket vi inte kan göra nu. Vad är det då?

Jag skulle vilja säga att det är ändlös kärlek som bryter ut när någon vågar ta steget, men tyvärr lutar det inte riktigt åt det hållet. Man skulle kunna säga att det är så här vänskap förstörs - men varför vill man göra det när man är nykter om man inte vill något mer?

Till saken hör att initiavtivtagaren inte tar någon kontakt, vilket man kan tycka att han borde ha gjort om det rörde sig om riktiga känslor.

Vilket gör att jag måste dra slutsatsen att han bara var lite småkåt vid tillfället och faktiskt skiter i vänskapen (vi var väl inte så himla tajta då).

Eller så är killen helt enkelt sjukt dålig på att höra av sig. Men helt seriöst, vilken kille är dålig på att höra av sig när det kommer till en tjej man gillar?

Jag tycker inte om den krassa sanningen.

Facebook-sjukan

Jag blir galen, galen, GALEN av Facebook! Möjligheternas möjlighet att bli besatt av människor, att gå igenom hela en människas bildarkiv istället för att ta kontakt med den. Förutom att du blir besatt av dina vänners bekanta och barndomsansikten som tillhör människor du hatade, så ser du varenda gång du loggar in den där människans senaste aktiviteter som du så gärna ville glömma. Eller han som du bestämt dig för att absolut inte tänka på. Kul att man började kolla på hans senaste partybilder och slutade med att försöka klicka på varenda namn som dök upp på en person bredvid honom. "Fan. Vad snygg hon är", "Shit. Finns det folk som ser ut sådär?", "Känner HAN HONOM?".

Det kan inte vara friskt. Även om det inte handlar om att komma över din djupaste kärlek kanske du behöver tänka på något annat än JUST HAN i...typ några månader. Och då är den där! Ansiktsboken, och pickar dig i ansiktet. Och den tillåter dig att freaka utan att någon vet om det, till skillnad från Lunarstorms gamla goda tid.

Finns det hjälp att få för Facebookmanin?

Kondomen som försvann

Låda. Kondomer. Många.

[inget sex, och sedan]:

Låda. Kondomer. Slut.

Du SÅG kondomerna. Du vet att det var många. Du vet att åtminstone inte du varit med om något användande sedan du sist kollade. Det verkar ologiskt att han skulle ha flyttat kondomerna från sängbyrålådan. Han bor inte ihop med någon annan kille som skulle behövt dem bättre. Vilket leder till...

ANVÄNDER KILLAR KONDOMER NÄR DE LEKER MED SIG SJÄLVA?

Kan det kan vara för att fördröja upplevelsen? Men vill man hålla på så himla länge att tillfredsställa sig själv? Jag tycker att det verkar ologiskt. Men hur missbrukar man annars kondomer på egen hand?

Och nej, otrohet är inte diskutabelt.

A little more conversation please

Jag har inte så mycket förståelse för killar som dansar fruktansvärt dåligt. Speciellt inte killar som fuldansat så länge att de börjt anamma dansen helt seriöst till slut. Jag har ett fruktansvärt minne av en trevlig kille jag kände halvbra som jag plötsligt träffade på dansgolvet. Han påbörjade den mest stereotypa töntdans jag någonsin varit med om. Den var så extrem att jag trodde att han skämtade och folk började vända sig om på dansgolvet. När det började gå upp för mig att det här var killens bästa var jag tvungen att ursäkta mig med mumlande om akut toalettbesök. Eller mycket bra uttalat av en kompis som beskrev som pojkväns dansgolvsdans:

"Den är lite...avtändande."

De som inte går på krogen för att ragga går dit för att dansa, så vad gör man på krogen med en pojkvän som dansar dåligt? Inte alltför få tjejkompisar tycker plötsligt att tv-soffan är så hiimla skön på lördagskvällen när de skaffat pojkvän. Eller som i många fall att man går ut separat med tjej- och killgänget. Ska man inte kunna gå på krogen med sin pojkvän?

Jag har träffat en riktigt duktig dansare hittills och jag ångrar varje gång man dansar med.., ja många andra killar att jag inte hängde mig fast vid honom som en törstig igel. Killar, skärp er! Så svårt är det inte att ta en danskurs!

"Åh, så din dotter är lika gammal som jag? Ska vi ligga eller?"

Alltså vissa GUBBAR.

Här sitter man på bussen och konverserar med en schysst man, 60 plus, medan vi är på jobb. Vi pratar om hans liv, allt han gjort, hans barn och så vidare. En trevlig pratstund. Det hela avslutades med att vi började prata om facebook, själv tyckte man att det var roligt att någon i den åldern också har det, och jag addade honom som vän. Äntligen börjar man knyta kontakter inom branschen, trevligt!

Så blir jag plötsligt inbjuden till gruppen "Sit on my face". Jag har fått mycket kritik för detta, men jag fattade faktiskt inte vad det var. På gruppen var bilder av honom i vardagen, jobbandes, ute i skogen...inget skumt. Jag gick med med tanken att "han vill väl ha ett roligt namn på sin grupp". Varningssignalerna kom med mailet:

"Hehe, kul att du joinade. Bara puddingar hittills verkar det som. Lunch någon gång i stan?"

Vi pratade om hur han BRUKADE FIRA JUL MED SINA BARN!! VARIFRÅN fick han signalerna att jag ville ha oralsex? MED HONOM??

Jag gillar att inte ha förutfattade meningar, men inte konstigt att barn springer iväg från vänliga gubbar när man uppenbarligen inte ens kan sitta bredvid dem på en bussresa utan att de får vidriga fantasier.

(Jag är nu även fullt medveten om vad "sit on my face" innebär och har gått ur gruppen...)

Det är inte vad du säger...det är när.

En vibration! Var det mobilen? Nej, det var den jävla bussen som krängde till.

Mobilstörningar i radion! Nu! Nu…får busschauffören ett samtal.

Äntligen! Mobilen, din mobil, blippar till.

”Fredagar är glada dagar! Nu ringer du ännu billigare till Tele2-kunder!”

Tele2 och deras jävla fredagar kan dra åt helvete, tänker du och stiger arg och irriterad ur bussen. De närmaste timmarna går omedvetet åt att reflektera över om du bara inbillade dig att du skickade sms:et och om sms:et någonsin kom fram (trots leveransrapport). Eller om personen du skickade det till kraschade i en bilolycka, hoppat från ett hustak i ett desperat försök att rädda sig från en brand och dött, blivit rånad på mobilen eller om personen ligger helt förstörd bredvid sin mors dödsbädd, efter att hon drabbats av en akut skelettsjukdom.



Jag vet inte hur många gånger jag och mina tjejkompisar gruppväntat på att killen någon dejtar ska svara på hennes sms, så att hon kan sluta hypa över att ”det är över nu” och vi kan göra något annat än att analysera varför han inte svarat än och vad hon ska göra nu.

Sms-svaret är precis som i verkligheten. Inte så mycket vad du säger, som hur du gör det. Personligen tycker jag att tidpunkten som det skickas säger mycket mer än vad som faktiskt står. Om dejtingobjektet/pojkvännen svarar på en gång innebär det ju faktiskt:

Att personen bryr sig tillräckligt mycket om dig för att prioritera dig framför allt annat som han gör för tillfället.

(… Eller att personen är effektiv och inte skjuter upp saker.)

Och i vilket fall att personen är tillräckligt självsäker för att förstå att er kommunikation inte hänger på ett katt- och råtta-spel, och att han inte behöver låtsas vara svårtillgänglig.

Det finns få saker som är så frustrerande som att gå och vänta på ett sms. Speciellt när det gäller personen som du är så kär i att det känns som att du går sönder i små bitar i taget för varje minut som du väntar.

Jag har själv varit den fruktansvärda det-kan-ta-en-dag-för-mig-att-svara-personen. Kanske var det därför det tog slut.

"Tja, vad är numret?" funkar också...

I helgen upptäckte jag att följande raggningstaktik funkar på mig (och jag är inte stolt över det):

Knacka på axeln eller uppmärksamma på annat sätt personen (mig) på dansgolvet. Säg någonting till personen som den inte hör och därför måste fråga "va?" hundra gånger. Dra med personen från dansgolvet. Presentera dig själv och låt personen förstå en gång för alla att ni inte känner varandra sedan innan. Fråga personen vad den gör och berätta någonting om dig själv, bara en sak. Be om numret. Säg att du har efterfest och föreslå att personen antingen kan komma på den eller att ni ses senare i veckan. Ta personens hand och dra med den som ett litet barn tillbaka till dansgolvet. Krama handen och försvinn.

Det spelar ingen roll om du är skelögd och meterosexuell. Du har tjejens (...mitt...) nummer och hon är intresserad av att träffa dig igen bara för att du hade modet att göra det.

Och nej, "Tinas mat" kommer aldrig att klassas som porrfilm

Om det är något jag älskar mer passionerat än något annat, så är det mat. När man brinner för något är man sällan fokuserad på någonting annat. Därför tillhör jag den grupp som tyvärr inte uppskattar kärlek i köket lika mycket som man skulle kunna göra. Missförstå mig inte. Kramas är jättemysigt, men INTE när jag försöker panera fisken till perfektion. Pussas är också skoj, men INTE när jag ÄTER av min MAT. Munnen kan bara hantera en uppgift i taget.

Och stå för i HELVETE inte och ta på mig när jag delar äggulor och vitor till mina chokladbrownies!

"Det är inte du...det är mitt omänskliga alter ego"

Människor som säger att de är relationsrädda. Vem försöker de lura? Det är klart man inte vill ha en relation med någon man inte är kär i. På samma sätt som att det är klart att du vill ha en relation med någon som du verkligen är kär i, när du hittat den personen.

Alltså SÄMSTA ursäkten för att dissa en tjej, killar.

Och människor som påstår att "jag kan inte bli kär". Hör de inte att de just yttrat den största klyschan i världen? Det kanske är befogat att tro att man inte kan bli kär om man aldrig varit kär. Men herregud. Finns det verkligen folk som på riktigt tror att de inte besitter den mänskliga förmågan – eller snarare behovet – av kärlek?

Alltså den ALLRA SÄMSTA ursäkten för att ge nobben, killar.

Utspelade?

Kära blogg! På grund av totalförsvarsplikt har jag varit frånvarande denna sommar. Nu hoppas jag på att göra come back.

Under sommaren har jag nästan hunnit läsa en (1) bok. Den jag inte kunde motstå var Neil Strauss (se förskönad bild VS verkligheten) "Spelet", en handbok för killars utvecklande av raggningsteknik. Den är berättad ur ett självbiografiskt perspektiv och ska alltså kartlägga varenda tjejs signaler och hur man styr oss.

Jag blir helt paff av att läsa detta. Vissa saker låter helt banala. Andra känner man igen sig i, vilket är läskigt. Om man är ärlig mot sig själv känner man igen sig i ännu fler. Killarna i den här boken lär sig tekniker som gör att de, utan att behöva vara snygga, vältränade, rika eller i grunden särskilt charmiga kan få vilken tjej som helst.

Bokens tekniker och berättelser TÅL att ifrågasättas. Men för att göra en insats och förhindra ett fullkomligt enkönigt styrt samhälle vill jag härmed varna alla tjejer vad "vi", eller amerikanska uttråkade strippor, faller för;

1) Män som beter sig på ett maktfullt sätt
2) Män som säger negativa saker om oss och retas
3) När folk vi har minsta intresse av rör vid oss
4) Någon som imponerar på oss med trollkonster eller hypnoser (här hamnar tjejerna i boken i säng direkt...detta har jag fortfarande inte helt greppat)
5) Män som inte imponerade på oss från början, men som våra manliga och kvinnliga bekanta imponeras av
6) MÄN SOM IGNORERAR OSS
7) Någon som kan säga något om oss och har rätt fast han aldrig tidigare träffat oss
8) Män som tar initiativet och egentligen aldrig låter oss säga nej
9) Någon som ser udda ut som märker ut sig oavsett var han är - till exempel i en neonlila läderkappa med limegröna skor till (den här har jag också svårt att förstå)
10) Någon som får oss att känna oss speciella bara genom en sådan sak som att ge oss en av hans ägodelar - till exempel sätta ett skitbilligt halsband runt halsen på oss.

Detta är en bråkdel. Det ska tilläggas att de tekniker som presenterades i boken är menade att fungera på vilken kvinna SOM HELST, även gifta kvinnor och tjejer med pojkvänner. Jag ställer mig numera ofta frågan om vi faktiskt funkar så här lätt? Har alla kvinnor knappar man kan trycka på, det vill säga är ingen av oss egentligen en individ? Och skulle dessa tekniker funka på män också?

För män publiceras böcker om hur de kan manipulera kvinnor så att de kan dra över vemsomhelst. För kvinnor publiceras böcker om hur i helvete man ska få en man att vilja gifta sig med en. Och det sägs att vi lever på 2000-talet...

"Det är lugnt, jag tog servetter med mig..."

Killar som är dåliga på att kyssas skapar så otrevliga minnen att man nästan får en psykisk motreaktion mot själva aktiviteten (som killar som är bra på att kyssas sedan tar bort). Vissa är så sjukt dåliga att man undrar hur de själva inte kan märka det? Om salivet flödar likt niagarafallen, är det något som INTE stämmer.

Personligen har jag ingen lust att ersätta min dreglande voffsing med en kille i fejan istället. Världens enklaste lathund för killar som fortfarande inte har förstått det orala nöjets poäng:

- Tungan har muskler som går att användas
- Försök att inte se det som en sport att salivera så mycket som möjligt
- Använd tuggummi

En kvinnas doft (odör)...

Lumpen, people! Den nya Li duschar var femte dag, använder inte deodorant, kastar i sig dubbelt så stor mängd mat som förut (och de som känner mig borde bli oroliga här) på hälften så kort tid och har inga problem att diskutera avföringskonsistens. Och sminkar sig naturligtvis inte under dessa dagar, och jag vill tillägga att de få gånger jag inte sminkat mig civilt har jag fått kommentaren "HERREGUD VAD DU SER TRÖTT UT" av ett antal personer. Håret finns det också restriktioner för. Raka av det eller sätt upp det fullkomligt slickat i en liten knut i nacken, faller det ur en hårtest är det hårnät som gäller. (Jag valde det andra alternativet och de få gånger man ser sig i en spegel blir jag alltid lika osäker på om jag valt rätt.)

Jag hoppas ni fått en bild. Den Nya Li bor i en kasern med 31 andra newbies och till och med för en vecka sedan fyra grabbar från livgardet som var där på snabbvisit. De hade legat inne i ungefär ett halvår och hade lika lång tid kvar. Den Nya Li snackade lite med en av dem som verkade vara en reko kille. Efter att kommit tillbaka från fält hittade jag en lapp i skåpet där det stod hans namn och telefonnummer och "du verkar vara en jätteschysst tjej så det skadar ju inte att försöka".

Jag vill inte nedvärdera min charm på något sätt, men hallå. Vem stöter på något som numera kan klassas som könslöst? Lumpen, darls. Ryktena stämmer alltså om torkan de stackars pojkarna genomlider i homogena plutoner…

Mag-fetisch

Tänk dig att du lagar middag med din dejt och att du äter jättemycket av den. Efter ett tag känner du paltkoman bryta in och det du helst vill göra är ”en svensk”, det vill säga knäppa upp byxorna och stöna ”uuuååhh vad mätt jag är”. Då tar killen och börjar klämma på din mage, det organ som just nu känns onaturligt svullet och disproportionerligt till resterande kroppdelar.


"Ja...nu är jag mätt", svarade min kompis när hon utsattes för denna obekväma situation, på en pannkaksdejt där killen dessutom gjort sjukt tjocka och degiga pannkakor (alla killar jag känner gillar för övrigt tjocka pannkakor).

Maggrabbandet är något vi ofta utsätts för, jättemysigt när man har pojkvän (där alla illusioner ändå är krossade). Och på en dejt är det visserligen trevligare att killen tar på magen istället för att genast börja grabba tag i bröst och rumpa. Men ärligt, hur många känner sig som toppmodeller efter en enorm måltid? Buken (ordet buk känns som det rätta i frosserisammanhang) känns verkligen inte som det sexigaste man har att visa upp just då. Själv brukar jag önska att jag ätit lite mindre än hälften av vad jag gluffat i mig vid sådana tillfällen.

Kanske är det vi som måste jobba på självförtroendet, men har man bara träffats några gånger är faktiskt lika mysigt och mycket finare att hålla och leka med handen istället för att pressa ihop magsäcken.

"Ursäkta, jucka får ni göra i baren"

Det här med killar som försöker ragga på dansgolvet. Hur tänker de? På något sätt är det alltid de konstigaste typerna som fått världens självförtroendekick, känner sig heta som solen på dansgolvet och tror att de kan få vilken tjej som helst. Det händer varje gång, senast i helgen, och jag tror alla känner igen sig:

- Kille med oproportionerligt litet huvud och enorma utstående ögon och öron ler galet varje gång man tittar upp från golvet och råkar titta rakt fram.

- Enorm svettig man med vad vi kallar framgångsfrisyr tror att man får ragg bara genom att blåsa andedräkten åt rätt håll tillsammans med en kåt suck och halvsluten blick.

- Övermuskulös dvärg försöker ragga på het tjej genom att köra Jucken bakom henne, men eftersom han är för liten för att hon ska lägga märke till honom måste han göra små hopp åt sidan för att uppmärksamma om sin existens. Allting med ett mycket självbelåtet leende.

Jag förstår inte vad alkoholen gör med dessa grabbar. Okej, på samma golv står tjejer i leopardfärgade minikjolar och försöker ha sex med en vägg också, jag säger inte att det bara är manligt kön som beter sig på detta sätt. Men att inte ens kunna höja blicken från golvet utan att någon som haft det torrt jävligt länge ska tolka det som en invit att göka på toaletten är ju helt sjukt. Och hur ofta har man inte behövt samla all koncentration på en dörrkarm bara för att slippa ögonkontakt när nackspärren tar vid.

Visst, det ser olika ut på olika krogar men även på de bästa ställen är det alltid någon jävel som förstör en del av nöjet. Det borde finnas dansgolv med juck- och stötförbud.

"Jag vet, den som är mest angelägen ringer om en timme igen så bestämmer vi oss då!"

Ett inte alltför sällsynt scenario, på telefon eller sms:

Tjej: Okej, men då ses vi på fredag! Käkar vi ute eller hos dig?
Kille: Vi kan laga mat hos mig, jag möter upp dig på stan.
Tjej: Okej, på torget, ska vi säga vid…
Kille: Ja, vi kan väl höras om det.
End of conversation.

Vad är det kvar att höras om? Om killen bara hade sagt en tid eller låtit tjejen bestämma en hade plats och tid varit klappat och klart. Men på något sätt brukar killar gilla att använda frasen "vi hörs om det", vilket får till följd att tjejen går omkring och hänger upp sig på att killen ska höra av sig så att hon kan planera sin dag ordentligt, eller funderar på att ringa själv samtidigt som hon inte vill verka för på. Troligtvis tänker killen på samma sätt (trots att det i nio fall av tio är killen som skapar situationen) och vill inte heller verka för ”på” genom att ringa för tidigt. Hela situationen får en släng av obekvämhet. Varför envisas killar med att slänga ur sig detta? Tror de att tjejen ska glömma bort dejten/mötet annars? (För vi glömmer garanterat inte bort det, såvida det inte gäller en fika med kusinen från landet.) Eller vill de själva bli påminda? I vilket fall ger vi STORA minuspoäng.

Orden vi ALDRIG vill höra

När killen man dejtar plötsligt kläcker ur sig: "Det är ju jobbigt att vara hemma hos föräldrarna när man är van att bo själv. Man måste stå i badrummet och borsta tänderna, kan inte käka frukost framför tv:n eller gå på toa med dörren öppen-…" Om den meningen bara avslutats liite tidigare…

Stackars den som inte bryr sig

Myten säger att så fort en kille blivit sjuk eller skadad är det tusen gånger mer synd om honom än när samma sak händer en tjej, "troligtvis för att dom inser att dom inte är odödliga då", som en tjejkompis sa.

Jag säger själv inte att jag inte klagar när något går fel, tvärtom, så fort jag blir sjuk blir jag en riktig surkärring och mina närmaste vänner flyr oftast fältet ett par dagar. Min klagan består av ren irritation som vill ha utlopp i tomma luften, oftast på naturens onda krafter. Att då få en replik i stil med "STACKARS LITEN!" tycker jag borde få vem som helst att vilja spy. Men tydligen inte. För många killar verkar vänta sig någon slags rejäl inlevelseförmåga hos tjejer när de avslöjar att något så fruktansvärt som att en idrottsskada har drabbat, voila, "MIG!".

Alla verkar inte ha förstått att bara för att vi är av ett traditionellt empatifyllt kön betyder inte detta att vi kan agera surrogatmorsor med ett oändligt förråd av "ååååå neeeeej vad syyyynd", eller "herregud, STACKARS!". De flesta har en medlidandekvot på ett ensiffrigt minuttal, och för vissa av oss är den mindre än ett heltal, sorry.

Wake up lads, vi lever på 2000-talet och vi tjejer drabbas också av korsbandsskador och körtelfeber. OCH IBLAND HAR VI MENS SAMTIDIGT.

...och motorcykeln är den vite springaren

En vän yttrade nyligen att killar på MC är dagens riddare och jag kan inte mer än hålla med. Varför skaffar inte fler denna underbara pryl som kan förtrolla vilken mes som helst till ett mystisk främling? Och det är inte endast fordonet; bara i något som MC-jacka och handskar kan få en naturligt het kille att se ut som en sexgud! (Och de som inte har så stor potential kan gömma sig i insektshuvudet, precis som riddaren.) Synd bara att det inte slagit inom kvinnliga kretsar. Inte nog med att man sällan ser kvinnor på detta fordon (eller kanske är det för att alla blir unisexuella i hjälmen?), googlar man på bilder på kvinnor på MC ser fyra av fem ut som bilden ovan. Helt naturtrogna alltså, alla tjejer skjutsade på MC har förstås bordellröda trasor à la Alanis Morrisette på sig.

This is a...a... it's just a world.

Idag har jag återigen bevittnat ett man-till-man-samtal på Ekonomikum. Från
– Fan vad han tofflar, den där…
– Ja, fan, så kan man inte ha det…
till
– FAN! DU HADE FÅTT HENNE TILL SÄNGEN! HUR FAN KUNDE DU MISSLYCKAS?
(en lång utläggning om spyor som avslutas med ett stolt:)
– Jag är inte så jävla såld på henne ändå.

Om vi tjejer tidigare blivit beskyllda för att kackla med varandra så har spridningstendensen fått stort genomslag hos vår andra befolkningshälf! I dagens samhälle bevittnas inte bara tjattrande skolflickors privatliv, förtroliga samtal på offentliga platser emellan. Nu kan vi även få reda på vad den 30-årige juristen drog över i helgen OCH hur känslolös han förhåller sig till detta! (Ännu har jag inte åhört ett samtal där en manlig part förhåller sig ångerfull eller på något sätt missnöjd med sig själv.) I samband med att rollerna planas ut offentliggör jag även följande konversation, avlyssnad för ett par veckor sedan:

Scenario: tre ekonomistuderande grabbar diskuterar skillnaden mellan beachvolleyboll och "beach" med stark stockholmsaccent och brölande betoningar. Diskussionen har pågått under cirka fyrtio minuter.
Kille 1: "Alltså, vii, VI vill ju spela BEACH, inte beachvolleyboll."
Kille 2: "Aaa, för fan!"
(Diskussionen breddas till andra ämnen)
Kille 1: "…ja, det är som med mina vita shorts, du vet mina vita, tajta shorts?"
Kille 2: "…ja…, ja, dom ja!"
Kille 1: "Asså jag har ju fått fläckar på dom-"
Kille 2: "Använd Vanish!"
Kille 3: "Ja fan, det funkar skitbra!"
Kille 2: "Du vet mina vita shorts? Jag använde det på dom, funkar så jävla bra!"
Kille 1: "Fan vad nice!"

Bra, då har ni något att göra under pappa-ledigheten…

Lovers come and go, friends stay

Varför har killar oftast så mycket lättare att offra en vänskap för att strula med en tjejkompis? "Vafan, vi provar och ser vad som händer!". Positiv, nyfiken, livsbejakande inställning, yeah whatever. Men tydligen inte från någon som värderar en hållbar vänskap särskilt högt, eller varit med om det förut. Jag förstår inte att killar generellt tar så lätt på det utan att tänka efter. Puckon!

"Är skinkan slut?! Men du, ska vi skarva med kattfan?"

En fördom om Män och Mat som ständigt bekräftas är att det MÅSTE vara KÖTT och det ska vara REJÄLT.

Så, jag och en killkompis ska laga mat. Jag är JÄTTEHUNGRIG. Hade jag och mina tjejkompisar bestämt oss för att röra ihop något lätt och snabbt hade det blivit: "Pasta och pesto?" "Ja, utmärkt!" och sedan hade vattenkokaren gått igång direkt. En maträtt utan kött finns däremot inte i min väns värld.
"En gryta! Jag tänker…grytbitar, buljong- och rödvinssås, schalottenlök, morötter, bacon…".
Inne i affären får jag klart för mig att dessa GRYTBITAR måste koka i en timme för att bli ätbara. Kan vi ta något vegetariskt istället?
[Killen har just hittat ett paket bacon och ger mig en fruktansvärt besviken min]
Men jag är verkligen jättehungrig!
"Okej, okej. Vi gör så här! Vi gör en aptitretare!"
Fine, en soppa blir bra.
"Soppa?! Nej nej, jag tänker…ciabattabröd stekt i vitlök och olivolja, mozzarellaost, tomater och parmaskinka!".
Det blev ju jättegott, förstås. Men den lilla "aptitretaren" bestod av varsitt dubbelt ciabattabröd proppat med innehåll. På det en enorm gryta, med ett visserligen mycket mört kött, ska tilläggas till hans försvar.

Jag gick illamående därifrån. Män och mat. Ska det va så ska det va.

Stop stealin' our shine!

Jag och Helt lost är inne och shakar på ett litet dansgolv. Av någon anledning attraherar denna musik främst det manliga könet och dansgolvet är för en gångs skull smockat av grabbar. Vi står i mitten… vi står inte i mitten…vi står på sidan… vi är inträngda i ett hörn. Muren består plötsligt av ett gäng body-builders, som vrider sina enorma kroppar tillräckligt mycket på den lilla golvytan för att våra moves har reducerats till myrsteg intill fönstret vi trycker oss mot. Body-buildersgrabbarna ser rätt nöjda ut med sin bragd när de smilar mot oss. Efter en skitsur blick tillbaka lämnar de golvet med kommentaren: ”Alltså, när man ser er vill man bara dansa!”. Mycket förlåtande shakade vi glatt vidare, nu med större dansfält till hands. Men om ni gillar att se oss dansa, varför gör ni allt ni kan för att tränga in oss i ett hörn där vi knappt kan röra oss?

Ett alltför vanligt fenomen på dansgolvet! Gossar, om ni vill sola i vårt ljus, släck det inte!

Efter sekel av "Ser jag tjock ut i den här"...

En killkompis: "Hur mycket väger du, 59 kilo eller?"
Detta får mig att undra om killar blivit så taktiska att de väljer ett kilo under det 10-tal de egentligen skulle chansat på, ungefär som affärernas prissättning. Det naturliga hade ju annars varit att antingen chansa på 58 eller 60?

Bi-roll

En kompis dejtar en kille som plötsligt häver ur sig att han är bisexuell. Så för att citera ett Sex-and-the-city-avsnitt vet vi inte om han spanar på killen eller tjejen när ett snyggt par går förbi. Rent hypotetiskt, vad är värst; att bli dumpad för en tjej (du dög inte) eller en kille (jag vill ha något du aldrig kan ge mig)?

Efter ett visst diskuterande kom vi fram till att det måste vara exakt likadant. Med risk för utsvävning ifrån ämnet måste jag tillägga att jag som hetero har lite svårt att förstå bisexualiteten. Antingen är man det ena eller så är man det andra, och har du chansen att välja, skulle du inte välja att vara hetero då, med alla fler valmöjligheter det innebär? En annan kompis tror att bisexualiteten är ett steg mot homosexualiteten, på väg att våga gå fullt ut.

Men vilka är vi andra att döma egentligen, som ser ett kön först och främst istället för människors egenskaper?

ställ dig bredvid mig för faen

Jag och en kompis, som jag inte känt särskilt länge, är på konsert och under HELA konserten envisas han med att stå lite bakom min högra axel. Alltså snett bakom. Inte bredvid mig, bakom. Det spelar ingen roll om jag flyttar på mig så att jag står bredvid honom, då ställer han sig lite bakom igen. Och den här killen är verkligen inte särskilt lång, så att han på något sätt skulle skymma. Vad håller han på med??

Kniven i hjärtat

I februari gjorde mitt ex slut med mig. Jag var förkrossad och bröt kontakten direkt. Inte ett ljud på två månader från något håll. Sedan tog jag tag i mig själv för att hämta de grejer jag lämnat hos grabben, i ren rädsla av att han faktiskt slängt dem vid det här laget.

Att komma hem till honom och snacka med honom var precis som det alltid varit, bra, lättsamt. När vi catchat upp lite - vad gör killen? Jo, tar fram gitarren och börjar spela och sjunga på den senaste sommarlåten han gjort tillsammans med sin kompis. Detta är INGENTING han någonsin gjorde medan vi var ihop - och det låter jättebra! Vrid om kniven lite till i hjärtat bara, medan jag föreställer mig dig och den nya tjejen du spelar dina kärleksballader för...

Välkommen

...till Planeten Mars! Denna blogg är tillägnad tankar och funderingar som jag och mina tjejkompisar - och en stor del av resten av världens tjejer - har om de konstiga, skumma saker släktet Män har för sig. Trevlig läsning!