Du är inte vad du inte äter

Mat är något som präglar hela samhället och hela vår livsstil. Inte minst i dejtingsammanhang. Att laga mat eller äta ute tillsammans har alltid varit en stor del i de flesta förhållanden jag känner till. En aktivitet som sällan misslyckas.

Tänk dig då att ni kan ägna er åt allt utom något som inkluderar mat.

Det finns nämligen killar som är HELT ointresserade av livsmedel och föda. En man som äter enbart för att hålla sig vid liv och inte tycks finna någon glädje i det, har han en form av anorexi? Jag vet många killar som är mindre intresserade eller fascinerade av mat än tjejer, speciellt om man tar mig som exempel, men inte bry sig om det över huvud taget?

Samtidigt känns det som motsatsen till anorexi. Han är inte besatt av att inte äta, han bryr sig helt enkelt inte om det. Eller är det just det som är anorexi? Det är svårt att veta om man inte haft det själv.

Ett förhållande bra för figuren. För tjejens figur. Men det måste vara jobbigt att se en redan väldigt smal kille bli smalare.

(Detta inlägg handlar inte om någon som kommenterat bloggen.)

När pärlor blir till svin

En killkompis som är världens finaste kille beter sig ibland som ett svin mot sin tjej.

En annan uppvaktar en tjej tills hon förklarar att hon har kille. Då börjar han påpeka allt han gjort för henne, hur han ställt upp för henne och hur otacksam hon är.

Vad är det med fina killar som plötsligt spårar och beter sig som skitstövlar? Det är lite läskigt med folk som har sådana personlighetsklyvningar. Hur ska man veta vilket som är deras riktiga jag? Är det hur man är mot sin partner eller är det hur man är mot alla andra?

Pengar - ett ständigt hot mot Manligheten

Jag och han i hans rum efter biobesök. Han har i regel betalat allt vi varit ute på. Jag rotar efter en lapp i bakfickan och ut ramlar ett par hundralappar. Kan ju onekligen inte erbjuda mig att betala tillbaka när de ramlar ut framför honom. Säger ”för bion” och sträcker fram två hundringar. Tänker att jag kan betala för honom med.
Han: [muttrar något om att jag inte behöver betala]
Jag: Kom igen, då kan du betala tillbaka din kompis pengarna.
(Jag vet, jag vet. Varför höll jag inte käften där?)
Han: [tar under tystnad emot en hundralapp. Den andra slänger han på golvet.]
Jag: [Kommenterar inte att det var två. Tar upp min andra hundring och skäms.]

Det är en fin linje mellan hur mycket killen ska bjuda och hur mycket tjejen kan ta emot utan att ”leva” på honom. Att bjuda varannan gång tycker jag är det bästa, men efter att ha kränkt killens Manlighet tänker jag aldrig erbjuda mig igen.

Eller som en vän sa: ”Lägg ner, vi lever ju i en patriarkalisk värld.”

Konsten att konservera killkompisar

Det finns de som slutar träffa sina kompisar när de skaffar en partner.

Jag slutar träffa vissa av mina vänner när jag inte har en pojkvän.

En del killkompisar kräver helt enkelt att man ska ha en pojkvän för att de inte ska stöta på en. Det är jätteirriterande när man vill hänga med en person men inte vill något mer, vilket är nästan jämt. Vissa slutar aldrig. Det leder bara till att vi slutar ses. Alltså MÅSTE man ha en pojkvän för att behålla vissa kompisar. Puckade jävla killar.

Den missförstådde playern

Jag och två av mina bästa tjejkompisar har en vän. En gemensam vän som vi alla lärde känna samtidigt. Han är en trevlig och normal kille, kan man tycka.

Men han tar alltid kontakt med oss en och en. För att träffa oss separat. Sedan berättar han inte för oss att han träffat någon av de andra två. Det får vi reda på senare när vi diskuterar med varandra: ”Va? Har du träffat honom i lördags? Vi pratade om när du skulle komma hem och det nämnde han inget om!”.

En av mina vänner har kommit fram till att de perioder som de träffats som intensivast var när hon var utan pojkvän. Sedan hon fick pojkvän – och vår gemensamme vän fick reda på det – har de knappt träffats alls.

Det är som en otrohetshistoria fast ingen av oss har något intresse av att träffa honom mer än som en vän – och det tror jag att han är medveten om vid det här laget. Frågan är varför han fortsätter. Har han ett inre behov av att umgås med endast en person i taget? Gillar han känslan av att tro att han är en player? Har han en fetisch för ”hemligheter”?

När han skickar sms skickar han likadana till alla. Ibland är vi tillsammans och svarar likadant. Och får likadana svar tillbaks.

Luftvägarna Gud glömde

Den här killen. Är perfekt på alla sätt och vis. Med ett undantag.

HAN SNARKAR.

Man skulle kunna tro att det är något man kan ta för att få vara med drömprinsen, men det gör det helt omöjligt att sova. En timmes sömn snittar jag på de nätter jag sover hos honom. Och det är inte för att vi förökar oss som kaniner hela natten.

Jag har försökt vända på honom, folk snarkar inte lika mycket när de ligger på sidan. Men han vänder sig tillbaka lika snabbt. (Plus att han vid det här laget tror att jag har ett sjukt behov av konstant skedande.) Jag kan inte väcka honom hela natten.

Jag försöker somna först. Men vid det här laget är jag så stressad att det inte går.

Jag funderar på att använda öronproppar. Jag kan sätta i dem efter att han somnat, men de självlysande små satarna kommer att ramla ur och han kommer att se dem förr eller senare.

Ett alternativ är att försvinna ut på soffan. Men det kanske inte känns helt okej att ens tjej föredrar att sova ute på soffan med en tunn filt hellre än att mysa inne i sovrummet.

Det mest naturliga är väl att ta upp det, men jag vet inte hur jag ska säga det. Personligen skulle jag börja gråta om jag fick höra: ”Du snarkar så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag tror inte att öronproppar skulle hjälpa och du gör det hela natten. Jag funderar på att sova ute på soffan, eller på att gå hem.”

Jag är inte redo att ge upp kampen än, trots att sömn alltid varit ett mycket prioriterat behov för mig. Är det någon som har lösningen?

Gott nytt dejtingår!

Må vi slippa 2007 års största irritationsmoment:

1. De som kan vänta ETT DYGN med att svara på sms. Det är okej att vänta några minuter för bäst formulerat resultat, men flera timmar? Kom igen.

2. Killar som kladdar på sina tjejer offentligt. I nio fall av tio tror jag att tjejen bara tillåter det för att hon inte vill säga åt sin pojkvän. Behandla med respekt, kladda när du kommer hem.

3. Killar som suckar och smackar. Sjukt osexigt!

4. Män som ständigt ursäktar sig. Vi vill ha en ursäkt när det krävs en ursäkt. Inte jämt och ständigt.

5. De som missförstått flickvänsfunktionen och tror att den fungerar endast som ett lyckopiller.

6. Vänner som höjer klagar över sina pojkvänner men biter huvudet av en om man säger ett ont ord om samma person (jag älskar er, men hallå).

7. Den där jäveln som man så himla gärna vill vara kompis med men som inte slutar stöta på en.

8. Och den gamla vanliga..."en förlorad vän" eller "2 för 1". Det vill säga han/hon som fick flick/pojkvän och numera inte har tid, inte syns till eller alltid visas med maskformigt bihang.

Slutet gott, allting gott.
Slutet dåligt, välkommen till Startover 2008.