En ny generation patetiska hjärtekrossare

Bröder och medsystrar! Jag skrev tidigare om "Spelet", en bok i konsten att ragga av Neil Strauss. Jag antog att det var någonting sjukt som jenkarna sysslar med i Neverland. Men i senaste numret av Cosmo förekommer fältrapporter i vårt eget svinkalla land!

Raggningssällskapen finns redan ute och härjar på stockholmskrogarna och sprider sig allt snabbare längre in i landet!

Det rör sig om grabbar som lär sig hantera kvinnor som redskap för att gå precis så långt som de själva vill. Kanske ska vi vara tacksamma för att svenska män äntligen lär sig att charma kvinnor. Men i och med att Spelet i det långa loppet går ut på att skryta inom sällskapet hur långt man lyckats gå och hur många brudar man kan få på samma kväll är jag skeptisk.

Bad dates

Jag fick "Bad dates - true tales from single life" i julklapp. Författaren Sam Jordison utlyste dejtinghistorier på sin webbsajt och fick in tillräckligt med skräckexempel för att sätta ihop en hel bok.

För alla som känner igen sig i känslan av att kyssa ett lik eller försöka komma på ett smidigt sätt att fly från sin dejt. Eller för oss som känner igen sig i att råka äta liite för mycket under middagen.

Svårt att säga om min mor ville trösta eller avskräcka mig med julklappen. Hysteriskt rolig läsning är det i alla fall.

En personlig fråga

Det finns en del sällsam sort killar kvar som man hittar om man verkligen letar.
Genren heter "blyg" eller "förlorad själ".

Fältstudier jag fått återberättade:

Tjej: Så...var vill du plugga i framtiden?
Kille: Ja...jag har inte bestämt mig än. Själv?
Tjej: Ja, kanske i Uppsala, eller Lund eller både och.
Kille: Jag kan tänka mig att plugga i Uppsala. Eller Lund. Eller någon annanstans i Sverige.
(senare:)
Tjej: Så...vad är din favoritfärg?
Kille: Hmmm. Jag vet inte. Det står nog lika mellan...rött, blått och gult. Och svart.

Vem har inte en favoritfärg?? Till saken hör dessutom att killen börjar närma sig trettio! Hur kan man ALDRIG ha reflekterat över sin favoritfärg? LIKA? Hur mycket mer opersonlig kan man bli?

Jag avvaktar med spänning Operation Personlighet, som nu påbörjats. Det finns killar med auktoritet, och så finns det killar med...fyra favoritfärger.

Räddaren i nöden

Så var man nere i skiten igen. Tuggummimissbruket. En sådan där period när man inte kan gå omkring och vara hur äcklig som helst (bara man lär sig att hålla ett visst andedräktsavstånd). Det gäller att vara beredd, man vet hur det är att gå och önska att man verkligen verkligen verkligen bara inte ätit de där ostbågarna.

Jag kör på eukalyptus för det mesta. Ju starkare, desto bättre.

Ful äcklig kille

Ful äcklig kille (FÄK): "Jag dansar bara salsa, det är den enda dansen jag kan."
Jag: "Det är ju häftigt. Det är inte så många killar som dansar salsa."
FÄK: "Fast...för mig är salsa som sex är för kvinnor. Jag kan inte ha det med någon jag inte har en känslomässig förbindelse med."
Jag: "Eh...ja, då blir det ju svårt."
FÄK: "Fast för mig är inte sex så. Jag kan ha sex helt utan känslor."
Jag: [tystnad]
FÄK: "Precis efter att jag kommit, då vill jag bara gå därifrån. Inte ligga och kramas eller någonting. Men just i stunden, då är kvinnans njutning viktigast för mig."

Och så gick FÄK på om hur han tillfredsställde kvinnor på bästa sätt. När jag pratade med andra om honom sa de: "Shit, så han raggade på dig med det där också. Ja, jag vet att han har flickvän. Det är en del i taktiken."

Vilka tjejer faller för det? Äckel!