Mobilstörningar i radion! Nu! Nu…får busschauffören ett samtal.
Äntligen! Mobilen, din mobil, blippar till.
”Fredagar är glada dagar! Nu ringer du ännu billigare till Tele2-kunder!”
Tele2 och deras jävla fredagar kan dra åt helvete, tänker du och stiger arg och irriterad ur bussen. De närmaste timmarna går omedvetet åt att reflektera över om du bara inbillade dig att du skickade sms:et och om sms:et någonsin kom fram (trots leveransrapport). Eller om personen du skickade det till kraschade i en bilolycka, hoppat från ett hustak i ett desperat försök att rädda sig från en brand och dött, blivit rånad på mobilen eller om personen ligger helt förstörd bredvid sin mors dödsbädd, efter att hon drabbats av en akut skelettsjukdom.
Jag vet inte hur många gånger jag och mina tjejkompisar gruppväntat på att killen någon dejtar ska svara på hennes sms, så att hon kan sluta hypa över att ”det är över nu” och vi kan göra något annat än att analysera varför han inte svarat än och vad hon ska göra nu.
Sms-svaret är precis som i verkligheten. Inte så mycket vad du säger, som hur du gör det. Personligen tycker jag att tidpunkten som det skickas säger mycket mer än vad som faktiskt står. Om dejtingobjektet/pojkvännen svarar på en gång innebär det ju faktiskt:
Att personen bryr sig tillräckligt mycket om dig för att prioritera dig framför allt annat som han gör för tillfället.
(… Eller att personen är effektiv och inte skjuter upp saker.)
Och i vilket fall att personen är tillräckligt självsäker för att förstå att er kommunikation inte hänger på ett katt- och råtta-spel, och att han inte behöver låtsas vara svårtillgänglig.
Det finns få saker som är så frustrerande som att gå och vänta på ett sms. Speciellt när det gäller personen som du är så kär i att det känns som att du går sönder i små bitar i taget för varje minut som du väntar.
Jag har själv varit den fruktansvärda det-kan-ta-en-dag-för-mig-att-svara-personen. Kanske var det därför det tog slut.
