Stackars den som inte bryr sig

Myten säger att så fort en kille blivit sjuk eller skadad är det tusen gånger mer synd om honom än när samma sak händer en tjej, "troligtvis för att dom inser att dom inte är odödliga då", som en tjejkompis sa.

Jag säger själv inte att jag inte klagar när något går fel, tvärtom, så fort jag blir sjuk blir jag en riktig surkärring och mina närmaste vänner flyr oftast fältet ett par dagar. Min klagan består av ren irritation som vill ha utlopp i tomma luften, oftast på naturens onda krafter. Att då få en replik i stil med "STACKARS LITEN!" tycker jag borde få vem som helst att vilja spy. Men tydligen inte. För många killar verkar vänta sig någon slags rejäl inlevelseförmåga hos tjejer när de avslöjar att något så fruktansvärt som att en idrottsskada har drabbat, voila, "MIG!".

Alla verkar inte ha förstått att bara för att vi är av ett traditionellt empatifyllt kön betyder inte detta att vi kan agera surrogatmorsor med ett oändligt förråd av "ååååå neeeeej vad syyyynd", eller "herregud, STACKARS!". De flesta har en medlidandekvot på ett ensiffrigt minuttal, och för vissa av oss är den mindre än ett heltal, sorry.

Wake up lads, vi lever på 2000-talet och vi tjejer drabbas också av korsbandsskador och körtelfeber. OCH IBLAND HAR VI MENS SAMTIDIGT.

...och motorcykeln är den vite springaren

En vän yttrade nyligen att killar på MC är dagens riddare och jag kan inte mer än hålla med. Varför skaffar inte fler denna underbara pryl som kan förtrolla vilken mes som helst till ett mystisk främling? Och det är inte endast fordonet; bara i något som MC-jacka och handskar kan få en naturligt het kille att se ut som en sexgud! (Och de som inte har så stor potential kan gömma sig i insektshuvudet, precis som riddaren.) Synd bara att det inte slagit inom kvinnliga kretsar. Inte nog med att man sällan ser kvinnor på detta fordon (eller kanske är det för att alla blir unisexuella i hjälmen?), googlar man på bilder på kvinnor på MC ser fyra av fem ut som bilden ovan. Helt naturtrogna alltså, alla tjejer skjutsade på MC har förstås bordellröda trasor à la Alanis Morrisette på sig.

This is a...a... it's just a world.

Idag har jag återigen bevittnat ett man-till-man-samtal på Ekonomikum. Från
– Fan vad han tofflar, den där…
– Ja, fan, så kan man inte ha det…
till
– FAN! DU HADE FÅTT HENNE TILL SÄNGEN! HUR FAN KUNDE DU MISSLYCKAS?
(en lång utläggning om spyor som avslutas med ett stolt:)
– Jag är inte så jävla såld på henne ändå.

Om vi tjejer tidigare blivit beskyllda för att kackla med varandra så har spridningstendensen fått stort genomslag hos vår andra befolkningshälf! I dagens samhälle bevittnas inte bara tjattrande skolflickors privatliv, förtroliga samtal på offentliga platser emellan. Nu kan vi även få reda på vad den 30-årige juristen drog över i helgen OCH hur känslolös han förhåller sig till detta! (Ännu har jag inte åhört ett samtal där en manlig part förhåller sig ångerfull eller på något sätt missnöjd med sig själv.) I samband med att rollerna planas ut offentliggör jag även följande konversation, avlyssnad för ett par veckor sedan:

Scenario: tre ekonomistuderande grabbar diskuterar skillnaden mellan beachvolleyboll och "beach" med stark stockholmsaccent och brölande betoningar. Diskussionen har pågått under cirka fyrtio minuter.
Kille 1: "Alltså, vii, VI vill ju spela BEACH, inte beachvolleyboll."
Kille 2: "Aaa, för fan!"
(Diskussionen breddas till andra ämnen)
Kille 1: "…ja, det är som med mina vita shorts, du vet mina vita, tajta shorts?"
Kille 2: "…ja…, ja, dom ja!"
Kille 1: "Asså jag har ju fått fläckar på dom-"
Kille 2: "Använd Vanish!"
Kille 3: "Ja fan, det funkar skitbra!"
Kille 2: "Du vet mina vita shorts? Jag använde det på dom, funkar så jävla bra!"
Kille 1: "Fan vad nice!"

Bra, då har ni något att göra under pappa-ledigheten…

Lovers come and go, friends stay

Varför har killar oftast så mycket lättare att offra en vänskap för att strula med en tjejkompis? "Vafan, vi provar och ser vad som händer!". Positiv, nyfiken, livsbejakande inställning, yeah whatever. Men tydligen inte från någon som värderar en hållbar vänskap särskilt högt, eller varit med om det förut. Jag förstår inte att killar generellt tar så lätt på det utan att tänka efter. Puckon!

"Är skinkan slut?! Men du, ska vi skarva med kattfan?"

En fördom om Män och Mat som ständigt bekräftas är att det MÅSTE vara KÖTT och det ska vara REJÄLT.

Så, jag och en killkompis ska laga mat. Jag är JÄTTEHUNGRIG. Hade jag och mina tjejkompisar bestämt oss för att röra ihop något lätt och snabbt hade det blivit: "Pasta och pesto?" "Ja, utmärkt!" och sedan hade vattenkokaren gått igång direkt. En maträtt utan kött finns däremot inte i min väns värld.
"En gryta! Jag tänker…grytbitar, buljong- och rödvinssås, schalottenlök, morötter, bacon…".
Inne i affären får jag klart för mig att dessa GRYTBITAR måste koka i en timme för att bli ätbara. Kan vi ta något vegetariskt istället?
[Killen har just hittat ett paket bacon och ger mig en fruktansvärt besviken min]
Men jag är verkligen jättehungrig!
"Okej, okej. Vi gör så här! Vi gör en aptitretare!"
Fine, en soppa blir bra.
"Soppa?! Nej nej, jag tänker…ciabattabröd stekt i vitlök och olivolja, mozzarellaost, tomater och parmaskinka!".
Det blev ju jättegott, förstås. Men den lilla "aptitretaren" bestod av varsitt dubbelt ciabattabröd proppat med innehåll. På det en enorm gryta, med ett visserligen mycket mört kött, ska tilläggas till hans försvar.

Jag gick illamående därifrån. Män och mat. Ska det va så ska det va.

Stop stealin' our shine!

Jag och Helt lost är inne och shakar på ett litet dansgolv. Av någon anledning attraherar denna musik främst det manliga könet och dansgolvet är för en gångs skull smockat av grabbar. Vi står i mitten… vi står inte i mitten…vi står på sidan… vi är inträngda i ett hörn. Muren består plötsligt av ett gäng body-builders, som vrider sina enorma kroppar tillräckligt mycket på den lilla golvytan för att våra moves har reducerats till myrsteg intill fönstret vi trycker oss mot. Body-buildersgrabbarna ser rätt nöjda ut med sin bragd när de smilar mot oss. Efter en skitsur blick tillbaka lämnar de golvet med kommentaren: ”Alltså, när man ser er vill man bara dansa!”. Mycket förlåtande shakade vi glatt vidare, nu med större dansfält till hands. Men om ni gillar att se oss dansa, varför gör ni allt ni kan för att tränga in oss i ett hörn där vi knappt kan röra oss?

Ett alltför vanligt fenomen på dansgolvet! Gossar, om ni vill sola i vårt ljus, släck det inte!

Efter sekel av "Ser jag tjock ut i den här"...

En killkompis: "Hur mycket väger du, 59 kilo eller?"
Detta får mig att undra om killar blivit så taktiska att de väljer ett kilo under det 10-tal de egentligen skulle chansat på, ungefär som affärernas prissättning. Det naturliga hade ju annars varit att antingen chansa på 58 eller 60?

Bi-roll

En kompis dejtar en kille som plötsligt häver ur sig att han är bisexuell. Så för att citera ett Sex-and-the-city-avsnitt vet vi inte om han spanar på killen eller tjejen när ett snyggt par går förbi. Rent hypotetiskt, vad är värst; att bli dumpad för en tjej (du dög inte) eller en kille (jag vill ha något du aldrig kan ge mig)?

Efter ett visst diskuterande kom vi fram till att det måste vara exakt likadant. Med risk för utsvävning ifrån ämnet måste jag tillägga att jag som hetero har lite svårt att förstå bisexualiteten. Antingen är man det ena eller så är man det andra, och har du chansen att välja, skulle du inte välja att vara hetero då, med alla fler valmöjligheter det innebär? En annan kompis tror att bisexualiteten är ett steg mot homosexualiteten, på väg att våga gå fullt ut.

Men vilka är vi andra att döma egentligen, som ser ett kön först och främst istället för människors egenskaper?

ställ dig bredvid mig för faen

Jag och en kompis, som jag inte känt särskilt länge, är på konsert och under HELA konserten envisas han med att stå lite bakom min högra axel. Alltså snett bakom. Inte bredvid mig, bakom. Det spelar ingen roll om jag flyttar på mig så att jag står bredvid honom, då ställer han sig lite bakom igen. Och den här killen är verkligen inte särskilt lång, så att han på något sätt skulle skymma. Vad håller han på med??

Kniven i hjärtat

I februari gjorde mitt ex slut med mig. Jag var förkrossad och bröt kontakten direkt. Inte ett ljud på två månader från något håll. Sedan tog jag tag i mig själv för att hämta de grejer jag lämnat hos grabben, i ren rädsla av att han faktiskt slängt dem vid det här laget.

Att komma hem till honom och snacka med honom var precis som det alltid varit, bra, lättsamt. När vi catchat upp lite - vad gör killen? Jo, tar fram gitarren och börjar spela och sjunga på den senaste sommarlåten han gjort tillsammans med sin kompis. Detta är INGENTING han någonsin gjorde medan vi var ihop - och det låter jättebra! Vrid om kniven lite till i hjärtat bara, medan jag föreställer mig dig och den nya tjejen du spelar dina kärleksballader för...

Välkommen

...till Planeten Mars! Denna blogg är tillägnad tankar och funderingar som jag och mina tjejkompisar - och en stor del av resten av världens tjejer - har om de konstiga, skumma saker släktet Män har för sig. Trevlig läsning!